Ämnesområden – SIP Metalliska material

Det strategiska innovationsområdet Metalliska material har brutit ner sin strategi i sju ”steg”.

Steg 1. Utveckla erbjudandet

Det första steget är det övergripande och tar sin utgångspunkt i det faktum att all näringsverksamhet går ut på att skapa värde.

Men för att en näringsverksamhet ska bli framgångsrik räcker det inte att skapa själva värdet i sig. Först när man förstår vilket värde man skapar och för vem, kan värdet realiseras i intäkter och först då kan det vidareutvecklas till ännu bättre erbjudanden som skapar ännu större värden. Att utveckla nya värden kan sägas vara en definition av innovation.

Självklart består en del av metallindustrins värdeskapande nu som under årtusenden tidigare i att omvandla mineral och skrot till användbara metaller, men dagens svenska metallindustri har utvecklat betydligt mera sofistikerade affärsmodeller än så. Idag riktar industrin avancerade och komplexa erbjudanden till kunder som verkar inom många olika områden och världsdelar.

Att förstå vilket värde man skapar består i att (a) förstå vilket problem man löser och (b) veta vad alter­nativkostnaden för andra lösningar är. Det förra kräver god kännedom om kundens verksamhet, det senare god kännedom om konkurrerande erbjudanden. Att utveckla nya värden består i att identifiera nya lämpliga problem att lösa, det vill säga där det är möjligt att ta fram ett erbjudande till lägre kostnad än konkurrerande erbjudanden.

Projekt inom steg 1 kan till exempel bestå i att ta fram hjälp­medel för kunderna att tillämpa en pro­dukt och på så vis realisera latent värde. Det kan också bestå i att anpassa en produkt till nya mark­nader, eller att integrera fler funktioner i en produkt och/eller förse den med tilläggstjänster. Andra projekt kan gå ut på att göra bedömningar av teknisk, mark­nads­mässig och ekonomisk risk för helt nya produkter. Eller det kan vara så enkelt som att arbeta fram en ny produkt för att möta nya krav.

Steg 2. Öppna värdekedjan

Det andra steget tar sin utgångspunkt i det faktum att det idag finns mycket få företag som är helt vertikalt integrerade, det vill säga som hanterar en process ”från ax till limpa”. I stället förädlas produkter i långa och ofta komplexa värdekedjor innan de når sin slutanvändning.  För metallindustrin, som ofta är aktivt tidigt i sina värdekedjor, försvårar detta att leverera värde till slutkunden och få betalt för det.

Metall som levereras från metallindustrin kommer att bearbetas vidare innan den når sin slut­användning, vare sig det är plåt, stång eller pulver från ett metallverk eller gjutna eller på annat sätt formade komponenter. Processer som håltagning, formning, fogning, slipning, polering och liknande påverkar alla metallens prestanda i slutanvändningen och sker ofta hos aktörer mellan metall­industrin och slutanvändaren.

Alla kommersiella aktörer arbetar också i någon mening efter mottot ”köp billigt – sälj dyrt”. Det betyder att en aktör längs värdekedjan kommer att betala bara för de värden den aktören kan få fullt betalt för i nästa led.

Att ”öppna värdekedjan” innebär alltså att få värdekedjans aktörer att arbeta tillsammans för att sätta ihop ett erbjudande till kund som tar vara på de värden som tillförs produkten i de olika leden och säkerställer att de bevaras och utvecklas på vägen fram till kunden på ett sätt som ger varje aktör ett positivt utbyte av sitt värdeskapande.

Skillnaden mellan steg 1 och steg 2 kan tyckas vara hårfin, men medan projekten i steg 1 fokuserar på att skapa värde genom att uppfylla en kunds önskemål så fokuserar steg 2 på själva samarbetet mellan värdekedjans aktörer.

Rent generellt är samarbete i värdekedjan ofta en del i andra projekt, eller omvänt, själva samar­betet har ofta ett eller flera ”yttre” mål. Icke desto mindre betraktar programmet innovations­områdets förmåga till samarbete längs värdekedjan som ett separat ämnesområde, med egna resultat- och effektmål, eftersom det är en viktig förutsättning för innovation.

Steg 3. Öka materialutvecklingstakten

För att öka möjligheten att ta fram konkurrenskraftiga erbjudanden när väl ett potentiellt kundvärde har identifierats är det viktigt att kunna utveckla nya metalliska material snabbt. Det är bakgrunden till steg 3, ”öka materialutvecklingstakten”.

Forskningen kring hur kemisk, termisk och mekanisk manipulation av legeringar baserade på järn, aluminium, nickel, kobolt och andra metaller påverkar legeringarnas mikrostruktur och därmed deras egenskaper är intensiv runt om i världen. För att omsätta detta i nya metallprodukter krävs också kunskap om den faktiska, fysiska processen och dess förutsättningar där den nya produkten är tänkt att produceras inklusive inverkan av föroreningar och spårämnen.

Ju större kunskapen blir om hur ett metalliskt materials egenskaper påverkas av legerings­samman­sättning, förorenings- och spårämnen, värmnings- och kylningsprocesser, mekanisk bearbetning och fogning och vilken förmåga den egna produktionen har, desto snabbare och säkrare kan metall­industrin ta fram nya produkterbjudanden och skapa nya värden.

Det kan handla om alltifrån grundforskning för att förstå grundläggande meka­nismer för hur metallers egenskaper bildas och påverkas av tillverkningsprocessen till att utveckla optimala härdningsprocesser för ett visst material i en viss applikation. Oavsett utgångs­punkt samlas kunskapen upp i (matematiska) modeller som gör att den kan vidareutvecklas och generaliseras till bredare tillämpningar.

Steg 4. Öka flexibiliteten

För att ett erbjudande ska vara konkurrenskraftigt krävs att det kan tillhandahållas till rimliga och förutsägbara kostnader. Att bredda utbudet av produkter kräver därför att produktionen är flexibel nog att kunna växla mellan olika produkter utan att omställningskostnaderna blir för stora. Alter­nativet att tillverka i långa ”kampanjer” och lagerhålla produkter över lång tid innebär att kapital binds och att riskerna ökar, vilket båda är liktydigt med ökade kostnader.

Flexibilitet översätts ofta i metallindustrin till robusthet. Processer som är toleranta för mindre variationer kommer snabbt upp i full kapacitet med få igångsättningsproblem.

Robusthet bygger i sin tur ofta på bra mäta-styra-system, och det är i det området som projekten inom programmets steg fyra ofta ligger. Ett vanligt tema är beröringsfri mätteknik som kan användas under drift, exempel på aktuella verktyg vars möjligheter testas är emissions­spektroskopi, laser­teknik, avancerad bildanalys och liknande. Även så kallade ”mjuka sensorer”, det vill säga kombinationer av indirekta mätningar där artificiell intelligens (AI) används för att räkna fram det ”direkta” eller önskade mätvärdet, har blivit vanligare.

Steg 5. Öka resurseffektiviteten

Ett mera generellt sätt att hålla kostnaderna för ett erbjudande nere och därmed öka dess kon­kurrenskraft är att vara resurseffektiv. Möjligheterna att mäta och styra på bättre sätt minskar inte bara inkörningsproblematik för nya produkter och i växlingar mellan produkter, det innebär också att kvalitetsbrister kan elimineras och att onödiga processmoment och -justeringar kan undvikas.

Projektportföljen i programmets steg 5 liknar den i steg 4, med mätning-styrning, med den skillna­den att inom steg 5 står ofta en väldefinierad kvalitetsbrist eller ett specifikt besparingsmål i fokus.

Steg 6. Minska miljöpåverkan

Om skillnaden mellan steg 4 och 5 är mindre än vad den i förstone kan tyckas gäller det omvända för skillnaden mellan steg 6 och steg 5. Fokus inom steg 6 är att minska såväl metall­­ernas miljömässiga ”fotavtryck” i hela livscykeln, från råvara till ny råvara. Detta gäller alltifrån att minska koldioxidutsläppen via förbättringar av arbets- och närmiljön till att utveckla konkurrens­kraftiga erbjudanden baserade på rest­produkter

Det är lätt att tro att resurseffektivitet och min­skad miljöpåverkan är två sidor av samma sak, men faktum är att metallindustrins väletablerade, fossil­base­rade pro­cesser ofta är extremt resurs­effektiva. En stor utmaning när det gäller att minska fossilbero­endet och andra miljöbelastningar är därför att resurs­användningen då tenderar att öka.

Det finns flera skäl till att metallindustrin vill minska sin miljöbelastning. Lagstiftning och tillstånds­processer ställer krav på låg miljöpåverkan. I en värld som strävar mot hållbarhet blir låg miljö­påverkan också en viktig del av industrins erbjudande. Sist men kanske mest är det avgörande för branschens attraktivitet. Både för dem som redan är anställda och för dem som funderar över en framtid inom metallindustrin är det viktigt att känna att industrin tar ansvar för sin omvärld.

Steg 7. Öka kompetensen och attraktiviteten

Lite förenklat uttryckt är alla ovanstående ansträngningar förgäves om de inte leder till ökad kunskap och kompetens bland dem som arbetar inom metallindustrin. Inte sällan är det bestående värdet av ett FoU-projekt just att de inblandade ökar sin kompentens och därmed metallindustrins konkurrenskraft. I takt med förändrat arbetsinnehåll – och givetvis att den befintliga personalen blir äldre och så småningom lämnar verksamheten – behöver metallindustrin också kunna rekrytera ny kompetens. För att kunna göra det måste den vara attraktiv som arbetsgivare.