Säker klättring med rostfria ankare
Traditionellt sett tänker man sig bergsklättring som en person som tar sig upp för en brant ingen tidigare bestigit och som efterhand bankar in nya tillfälliga ankare där säkerhetslinan kan fästas. Men i takt med att klättring blivit allt mer populärt har det skapats mängder av permanenta klättringsrutter där det redan finns fasta ankare. I och med att de på ett helt annat sätt utsätts för väder och vind, måste kraven på dessa rostfria ankare vara mycket höga.
Fasta rutter för klättring har blivit allt mer populära och antalet ökar ständigt. Sedan 80-talet har det anlagts 60 000 enbart i USA. Men med ett ökat antal utövare krävs också en bättre standard när det gäller utrustningens säkerhet och kvalitet. Den globala organisation som arbetar med säkerhet och hållbarhet inom klättring heter UIAA (Union Internationale des Associations d’Alpinism).
Ett vanligt permanent ankare består av en ring fäst vid en bult som förankrats i klippan. Det finns två typer av permanenta ankare. Den ena är i form av en ring, en så kallad ”hängare”, som är fäst vid en bult som mekaniskt säkras i ett borrat hål. Den andra är en skruvögla som förs in och limmas fast i ett borrat hål. Ursprungligen tillverkades bultarna av högkolhaltigt stål. Dock är detta material känsligt för både generell korrosion och galvanisk korrosion när det kommer i kontakt med en hängare i rostfritt stål. Denna äldre typ av bult håller bara runt 20 år och ibland betydligt kortare tid än så, vilken innebär att hundra tusentals permanenta ankare som monterades under 80- och 90-talet behöver ersättas.
